Jobbångest

Det måste vara tänder som spökar i Es mun för hon är så orolig och gosig hela tiden. Hon kan skrika världens högsta klagoskrik och titta på en med hundens ögon. Åh, idag känner jag inte för att börja jobba. Jag är trött och seg och jag tror inte jag är en sån där ubermamma som kan jobba och ta hand om barn och ammaammaamma samtidigt hela nätterna. Nej fasiken. Idag känner jag mig liten och idag vill jag vara hemma för resten av livet och oj vad rädd jag blev för världen. Men, så känns det nu. Det är en känslans känsla. Just nu.

Ni behöver inte vara oroliga. Jag har alltid känt såhär inför allt nytt jag nånsin gjort i livet. Värk i hjärtat men ändå glad. Nejmenfyyy. När jag väl sätter min fot på arbetet som jag kanskekanske kommer få så kommer allt bli så bra. Så blir det oftast :)

Ska pricka av några måsten i kalendern och sen bara se fram emot semester i malmö. Oj vad vi har förtjänat den här semestern!